Rötter lever ett hemlighetsfullt liv under jorden. Under ett hektar höstvete kan finnas 300 000 km rötter som försörjer grödan med vatten och växtnäring. Ett välutvecklat rotsystem är ett resultat av en god markstruktur och en förutsättning för en hög skörd.

Rötterna är växtens ankare och förser den med vatten och näringsämnen. Rotsystemet hos en växt är vanligtvis lika genetiskt förutbestämt till sin form och utseende som blad och strå ovan jord. Emellertid begränsar miljön i jorden (sandjord, lerjord etc) utbredningen av rötterna. På en väldränerad lerjord i god markstruktur kan rötterna hos vissa växter nå ner till 2–3 meter.

Läs mer

Två olika system

Tvåhjärtbladiga växter, som t.ex. oljeväxter, har ett rotsystem bestående av en huvudrot med sidorötter..

Läs mer

Enhjärtbladiga växter, som t.ex. spannmål, har 3–5 primärrötter som kommer från den groende kärnan och kronrötter som bildas från de basala delarna av strået. Ungefär 20–30 cm bakom en front av ogrenade rötter går växten fram med en zon med mycket förgrenade rötter.

Läs mer

Hög hastighet men begränsad kraft

Rötterna rör sig framåt i jordprofilen med en hastighet av ca 0,5–3,0 cm/dygn när de växer som fortast. Rötterna är dock beroende av sprickor och hål i jorden för sin tillväxt eftersom deras förmåga att själva skapa kanaler är ganska begränsad. I en våt jord kan rotspetsen förflytta jordpartiklar, men i en torr jord tvingas roten använda porer med en diameter som är större än dess egen. Mekaniskt motstånd i jorden kan man se på rötterna genom att rotspetsen förtjockas och grenar sig. Rötter och daggmaskar samverkar genom att rötterna använder maskgångar och daggmaskar använder gamla rotkanaler när de förflyttar sig i jordprofilen.

Läs mer

Tunna trådar

Rötterna är mycket effektiva på att ta upp näringsämnen och vatten i jorden. Längst fram på rotspetsen sitter rotmössan och bakom denna finns tillväxtzonen där cellerna delar sig och sträcks ut. Bakom denna finns en zon med fina rothår som har en diameter kring 0,01 mm och en längd på 1–10 mm. Genom dessa rothår ökar förmågan att ta upp vatten och näringsämnen betydligt. En veterot med en diameter på omkring 0,5 mm kan nå en absorberande yta av 5 cm2 per cm rot tack vare dessa rothår. Rothåren avsöndrar slem som ytterligare ökar kontakten med jorden.

Läs mer

100 meter i en liter jord

Rotsystemets effektivitet på att ta upp vatten och näringsämnen är en funktion av hur väl rötterna kan genomtränga jorden, ofta mätt som rotlängd per cm3 jord. I spannmål är det vanligt att man hittar 10 cm rötter/cm3 jord i matjorden, medan antalet sjunker ner mot 0,1 cm rötter/cm3 jord i alven på 1 meters djup. Det betyder att en liter jord innehåller 100 meter rötter i matjorden, men endast 1 meter rötter på 1 meters djup i jordprofilen. Rotlängden per ytenhet är också fascinerande hög.

När man står på en kvadratmeter av ett sockerbetsfält har man ungefär 10 km rötter under fötterna. Höstvete har en ännu högre rotdensitet med 30 km rötter per kvadratmeter. Det betyder att ett hektar höstvete underhålls av 300 000 km rötter under markytan.

Läs mer

Ordlista:

Enhjärtbladiga = växter som ur sina frön utvecklar en groddplanta med bara 1 hjärtblad, t.ex. gräsarter som våra spannmålsslag.

Tvåhjärtbladiga = växter som ur sina frön utvecklar en groddplanta med 2 hjärtblad, t.ex. oljeväxter, ärter, bönor, lin, sockerbetor m.fl.

Alv = Alven är den del av jordprofilen som kommer direkt under matjorden och som ofta är opåverkad av normal jordbearbetning till plogdjup, men som ibland bearbetas när man alvluckrar. Gränsen mellan matjord och alv är ofta tydligt markerad i plöjd jord av en plogsula där plogspetsar och slirande däck har packat jorden.

Läs mer